Kyrkoruiner.se

Ruinen efter St. Hallvardskatedralen ligger i Minneparken, även kallad Ruinparken, i Gamlebyen i Oslo. Idag återstår framför allt de låga grundmurarna, men under medeltiden stod här Oslos domkyrka och en av stadens viktigaste byggnader.

Katedralen började byggas i början av 1100-talet. Åtminstone delar av kyrkan stod färdiga omkring år 1130. Den byggdes ursprungligen som en romansk basilika med kraftiga stenmurar, rundbågar, tvärskepp och ett centralt torn. Kyrkan bör ha varit en mycket imponerande byggnad i det då ganska lilla Oslo och såg sannolikt ungefär ut som en betydligt större version av Gamle Aker kirke, som fortfarande finns kvar i Oslo. Kyrkan helgades åt Sankt Hallvard, Oslos skyddshelgon

St. Hallvardskatedralen var inte bara en kyrka utan också en viktig begravningsplats för kungligheter och andra betydelsefulla personer i och vida kring Oslo. Katedralen hade därför en betydelse som sträckte sig långt utanför själva Oslo.

Under 1200-talet byggdes kyrkan ut och fick ett stort gotiskt kor. Den ursprungliga romanska kyrkan förändrades därmed efter hand och blev ännu större. Runt katedralen låg stadens kyrkogård och alldeles i närheten fanns biskopens borg.

Det medeltida Oslo såg naturligtvis helt annorlunda ut än dagens stad. Omkring år 1300 fanns flera kyrkor och kloster i området och St. Hallvardskatedralen reste sig mitt i denna bebyggelse. När man idag står bland ruinerna kan det vara svårt att föreställa sig att detta en gång var en levande stadsdel med kyrkor, kloster, bostäder, gator och människor runt omkring.

Efter reformationen på 1500-talet förändrades situationen. Många av Oslos kyrkor och kloster övergavs, men St. Hallvardskatedralen fortsatte att användas. Efter omkring 1550 var den faktiskt den enda kyrkan som fortfarande var i bruk i det gamla Oslo.

Den stora förändringen kom efter stadsbranden 1624. Branden förstörde stora delar av Oslo och kung Christian IV beslutade därefter att staden skulle flyttas närmare Akershus fästning. Den nya staden fick namnet Christiania. St. Hallvardskatedralen blev däremot stående kvar i den gamla övergivna stadsdelen och användes ytterligare några årtionden.

Till slut förlorade även katedralen sin funktion. År 1667 revs den. Under de följande århundradena försvann allt mer av ruinen och så sent som 1780 användes de sista synliga murresterna som material vid arbeten på vägen mellan det gamla Oslo och Christiania. Det är lite tragiskt att tänka på hur mycket av den medeltida katedralen som på detta sätt helt enkelt försvann som byggnadsmaterial.

Under 1800-talet började intresset för det medeltida Oslo att växa och arkeologiska undersökningar av katedralen genomfördes bland annat 1865 och 1879. Ytterligare stora undersökningar gjordes under början av 1900-talet och ruinen grävdes fram och dokumenterades. Så småningom skapades Minnesparken för att bevara ruinerna efter katedralen och de andra medeltida byggnaderna i området.

När jag besökte St. Hallvardskatedralen pågick ett större arbete i området kring Bispegata och ruinen, vilket också syns tydligt på mina fotografier. Delar av området var en byggarbetsplats och det gjorde det både svårare att komma nära och att få bra bilder av hela ruinen. Arbetet var en del av förändringarna kring Bispegata som senare har gett området det utseende det har idag. Mina bilder visar därför platsen under själva ombyggnaden och inte riktigt så som besökaren möter St. Hallvardskatedralen idag.

Det gjorde kanske inte platsen särskilt fotogenisk just vid mitt besök, men samtidigt blev fotografierna en liten dokumentation av en tidpunkt då området kring den gamla katedralen höll på att förändras. Jag skulle därför gärna återvända någon gång och fotografera ruinen igen, nu när arbetena är färdiga och det förhoppningsvis är betydligt lättare att få en bra överblick över lämningarna.

För mig är St. Hallvardskatedralen en betydligt mer intressant plats än dagens Oslo domkyrka. Här finns precis det jag själv tycker om – medeltid, gamla stenmurar och en ruin där man får använda lite fantasi för att försöka föreställa sig hur platsen en gång såg ut. När man går omkring bland de låga murarna är det nästan svårt att förstå att detta en gång var Oslos domkyrka och en av de viktigaste kyrkorna i det medeltida Norge.

Det som gör platsen ännu mer intressant är att St. Hallvardskatedralen inte ligger ensam. I och omkring Minneparken finns flera andra lämningar från det medeltida Oslo, bland annat ruiner efter Olavsklostret och Korskirken, och på andra sidan Oslo gate finns rester efter biskopsborgen. Hela området är därför väl värt att gå runt i om man, precis som jag, tycker att gamla kyrkoruiner och medeltida historia är betydligt roligare än moderna byggnader.