Kyrkoruiner.se

Vargöns gamla kapell låg i samhället Vargön, strax utanför Vänersborg i Västergötland. Kapellet uppfördes i slutet av 1890-talet och kom att fungera som gudstjänstlokal för invånarna i det växande industrisamhället. Det låg ungefär 500 meter öster om Wargöns AB:s dåvarande pappersbruk. Idag finns byggnaden inte längre kvar, men platsen är markerad med ett minnesmärke. Till skillnad från de flesta andra gamla kyrkplatser jag besöker handlar det här inte om en medeltida kyrka, utan om en betydligt yngre byggnad som försvann så sent som 1980.

Vargön växte fram som industrisamhälle under slutet av 1800-talet. Industrin vid Göta älv blev en viktig arbetsgivare och allt fler människor bosatte sig i området. Samhället tillhörde Västra Tunhems församling, vars gamla kyrka låg en bit bort vid Hunnebergs sluttning. När befolkningen i Vargön ökade uppstod ett behov av en gudstjänstlokal närmare bostäderna och arbetsplatserna. Kapellet blev därför en viktig del av det nya samhällets utveckling.

Kapellet var en förhållandevis enkel träbyggnad med ljusa fasader. Äldre fotografier visar en byggnad som skilde sig ganska mycket från de stora stenkyrkor som uppfördes på många andra håll under samma tid. Det var snarare en praktisk gudstjänstlokal, anpassad till det samhälle som hade vuxit fram kring industrin. Trots sin enkla utformning kom kapellet att användas under större delen av 1900-talet och blev säkert en välbekant byggnad för många generationer Vargöbor.

Under årens lopp fick kapellet också en del värdefulla inventarier. År 1917 tillkom en stor altartavla utförd av konstnären Olle Hjortzberg. Det var ett ovanligt konstverk i form av en etsad plåt, som enligt Svenska kyrkan vid tillkomsten var världens största i sitt slag. Kapellet hade även en dopfunt tillverkad av ek. Både altartavlan och dopfunten skulle senare komma att bevaras när kapellet försvann, vilket gör att en del av dess historia fortfarande finns kvar.

Under 1970-talet växte behovet av en modernare kyrka med bättre lokaler för församlingens verksamhet. Den nya Vargöns kyrka uppfördes därför 1978–1979 i Björkåsparken, efter ritningar av arkitekten Karl-Erik Ydeskog. Kyrkan fick en modern utformning och byggdes tillsammans med lokaler för församlingsverksamhet. Marken hade skänkts till Västra Tunhems församling av makarna Curt och Elsa d'Orchimont, som ägde Villa Björkås. Den nya kyrkan invigdes 1979 och ersatte därmed det gamla kapellet.

År 1980 revs Vargöns kapell, efter att ha använts i omkring åttio år. Allt försvann dock inte med byggnaden. Dopfunten av ek flyttades till den nya kyrkan, där den fortfarande används. Även Olle Hjortzbergs stora altartavla togs till vara och fick en ny placering i kyrkans stora samlingssal. Det är trevligt att åtminstone några delar av det gamla kapellet bevarades, så att kopplingen mellan den äldre gudstjänstlokalen och dagens kyrka inte helt gick förlorad.

Idag finns inga byggnadsrester kvar som visar hur kapellet en gång såg ut. På platsen står istället ett minnesmärke som påminner om byggnaden och dess historia. Genom äldre fotografier går det fortfarande att få en uppfattning om kapellets utseende. Bilden av kapellet i mitt fotoalbum är AI-genererad med äldre fotografier som förlaga. Den ska alltså ses som en rekonstruktion av hur byggnaden kan ha sett ut, inte som ett autentiskt fotografi eller en exakt dokumentation av dess utformning.

Vargöns kapellplats är kanske inte särskilt imponerande att besöka om man förväntar sig en gammal kyrkoruin. Här finns varken murar, gravhällar eller någon övergiven kyrkogård att undersöka. Däremot tycker jag att platsen är intressant som en del av Vargöns historia. Det är lätt att glömma att även byggnader från förhållandevis modern tid kan försvinna nästan spårlöst. Kapellet var en del av vardagen för människor som levde och arbetade i Vargön under stora delar av 1900-talet. Genom minnesmärket och de bevarade inventarierna finns åtminstone något kvar som berättar om den tiden.