Ca 75 meter från mitt hem ligger Häcklan, en del av Hallebergs mäktiga sydbrant. Platsen har sedan lång tid tillbaka varit omgiven av sägner och har bland annat pekats ut som Sveriges högsta ättestupa och som en plats med anknytning till Oden och Valhall. Sägner säger att det till och med kunde ha varit ingången till Valhall. Huruvida den sägnen är sann vet jag inte. Asatron går ju framåt i Sverige men jag har aldrig fått några pilgrimmer som kommit upp på min altan för att fota den mäktiga branten. Men vem vet, det kanske dyker upp någon i framiden och läser berörda peroner detta är ni varmt välkomna.
Enligt den gamla sägnen ska Oden, som i den lokala traditionen även kallats Häcklaman, ha hållit till uppe på berget. Här finns naturliga stenformationer som kallas "dödsbänkarna", där det berättas att Odens krigare satt och drack mjöd innan de gav sig ut i strid. Den omkring 60 meter höga branten vid Häcklan har fått namnet Ättestupan och kom med tiden att förknippas med berättelser om människor som kastade sig utför stupet för att komma till Oden och Valhall.
Några historiska eller arkeologiska belägg för att Häcklan verkligen har använts som ättestupa finns dock inte. Berättelserna hör istället till den rika sägentradition som under århundraden vuxit fram kring Halleberg. Redan Carl von Linné uppmärksammade platsens sägner när han besökte området under sin Västgötaresa 1746.
Nedanför stupet låg tidigare en vattensamling som kallades Onskälla eller Odens damm. Även den kom att vävas in i berättelserna kring platsen. Dammen fanns kvar långt in i modern tid men fylldes igen under 1920-talet.
Det är inte svårt att förstå varför just Häcklan har gett upphov till så många sägner. Hallebergs branta bergväggar reser sig dramatiskt över landskapet, och på vissa ställen ser det nästan ut som om berget har blivit avhugget med en jättelik kniv. Häcklan är en av de mest imponerande delarna av sydbranten, där de höga klippväggarna och de väldiga stenblocken nedanför skapar en miljö som nästan känns hämtad ur en gammal saga. För människor som levde här långt innan vi hade dagens kunskaper om geologi måste berget ha varit en mäktig och kanske också skrämmande syn.
På tal om skrämmande syn: vi vet sällan hur sägner och myter skapas. Vissa skapades säkert genom psykoser och vanföreställningar som tolkades som religiösa uppenbarelser. Andra genom att historier berättades under århundraden och en detalj byttes ut då och då vilket gjorde att den ursprungliga berättelsen sedan länge förlorat sin riktighet. Vi vet ju dessutom att människor var mer vidskepliga förr. Tron på tomtar, vättar, troll och småknytt fanns ju. Men i många fall tror jag att man också såg saker som man tolkade om eller tolkade in på ett sätt som skapade sägner och myter. Just i detta fall kanske mansansiktet som tittar ut från Häcklan är en del av förklaringen till att man trodde att gudarna bodde där inne. Kan du själv se Tor? Eller kanske är det någon av de andra gudarna som Oden själv innan han förlorade sitt öga.
Halleberg är ett platåberg som bildades genom geologiska processer under miljontals år. De hårda berglagren har skyddat de mjukare lagren under dem från att nötas bort, vilket har skapat de karakteristiska branta bergväggarna. Ras och vittring har sedan lämnat stora mängder stenblock vid bergets fot. Det som i dag kan förklaras genom naturvetenskapen har under äldre tider också gett näring åt berättelser om övernaturliga väsen och mäktiga gudar. Det är fascinerande hur samma landskap kan betraktas både som ett geologiskt naturfenomen och som en plats fylld av myter och mystik.
För mig är det förstås lite speciellt att ha en plats som Häcklan så nära. Det som för andra kan vara ett utflyktsmål eller en märklig sevärdhet är för mig en del av det välbekanta landskapet. Ändå är det svårt att helt vänja sig vid tanken på att en bergsbrant som jag ser så ofta har förknippats med Oden, Valhall och berättelser om människor som skulle ha kastat sig utför stupet. Jag tycker om den kontrasten mellan vardag och historia, där något som finns alldeles i närheten plötsligt får en helt annan dimension när man börjar läsa om sägnerna som omger det.
Ett stenkast från Häcklan ligger Hästevadets stenar, ett gravområde från äldre järnåldern. Kombinationen av den dramatiska bergsbranten och de verkliga fornlämningarna nedanför har säkert bidragit till att så många berättelser och sägner uppstått kring platsen.
Copyright © 2018-2026 kyrkoruiner.se