Kyrkoruiner.se

Hemsjö kyrkplats ligger utanför Alingsås i Västergötland, vid den gamla kyrkbyn nära Bysjön. Det finns flera gamla gravar på kyrkogården, men jag vill inte kalla platsen för en ödekyrkogård eftersom den idag åter används som begravningsplats och bland annat har en minneslund.

Det var faktiskt lite svårt att hitta hit första gången. Jag lyckades till slut få tag på en kyrkoherde som precis hade avslutat en gudstjänst vid Hemsjö nuvarande kyrka och han kunde förklara var den gamla kyrkplatsen låg. Den ligger knappt en kilometer från dagens kyrka och är lättare att missa än man kanske skulle kunna tro.

Kyrkplatsen har en lång historia. Dagens Hemsjö kyrka uppges sannolikt vara den fjärde kyrkan i församlingens historia, medan de tre tidigare ska ha legat här på den gamla kyrkplatsen. Det finns medeltida inventarier som visar att Hemsjö hade kyrka redan under medeltiden. Den sista kyrkan på platsen var en träkyrka från omkring år 1700.

Den gamla kyrkan blev med tiden för liten för den växande församlingen. År 1857 beslutades att en ny kyrka skulle byggas på Bräckan, sydväst om den gamla kyrkbyn. Den uppfördes efter ritningar av arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander. År 1859 började den nya kyrkan användas och samma år revs den gamla träkyrkan. Den formella invigningen av den nya kyrkan ägde rum 1862.

När den gamla kyrkan revs upphörde också begravningarna på kyrkogården. Så förblev det under mycket lång tid, men 2009 började den gamla kyrkogården åter användas för gravsättningar. Idag finns här urngravar, askgravplatser och minneslund. Därför känns det inte riktigt rätt att kalla Hemsjö för en ödekyrkogård. Den gamla kyrkan är borta, men kyrkogården har faktiskt fått nytt liv.

Det finns dessutom uppgifter om att grundmurar från den äldre kyrkan finns kvar på platsen, liksom rester efter den gamla klockstapeln, och kyrkans plats markeras med en minnessten. När jag själv gick omkring här hittade jag däremot inga tydliga kyrkolämningar. Kyrkogården har nästan ingen plan mark alls utan det mesta sluttar, och bakom minneslunden finns en stor yta som åtminstone vid mitt besök var igenväxt med sly och högt gräs. Jag kan inte påstå att jag letade igenom varenda kvadratmeter där, så det är fullt möjligt att jag helt enkelt missade sådant som fortfarande går att urskilja.

En särskilt intressant koppling till den medeltida kyrkan är det så kallade Hemsjömanualet. Det är en medeltida handbok som beskriver hur olika kyrkliga handlingar, exempelvis dop och begravningar, skulle genomföras. Handskriften har kopplats direkt till Hemsjö och är ovanlig eftersom den ger en inblick i gudstjänstlivet i en vanlig landsbygdsförsamling under 1300-talet. I marginalerna finns dessutom anteckningar som ger glimtar av livet i socknen. De flesta andra bevarade liturgiska handskrifter från den här tiden kommer istället från domkyrkor och stora kloster.

Även en mycket speciell medeltida dopfunt har bevarats från den gamla kyrkan. Funten är försedd med en runinskrift och är unik i sitt slag. Efter att den gamla kyrkan hade övergivits blev den liggande på den gamla kyrkogården och hittades där 1868 av antikvitetsintendenten Nils Gabriel Djurklou. Den kom därefter till Statens historiska museum. Sedan midsommardagen 2005 finns den åter i Hemsjö kyrka, även om den fortfarande tillhör Statens historiska museer.

Flera andra äldre inventarier följde också med från de tidigare kyrkorna till den nuvarande kyrkan. Där finns bland annat äldre kyrklig inredning och en senmedeltida kyrkklocka. Det innebär att en hel del av den gamla kyrkplatsens historia faktiskt lever vidare i kyrkan på Bräckan, trots att själva träkyrkan som stod här revs redan 1859.

Jag tyckte mycket om Hemsjö gamla kyrkplats. Den kuperade kyrkogården, de gamla gravarna och den lite vildare delen bakom minneslunden ger platsen en speciell karaktär. Samtidigt är det fascinerande att en plats som användes som socknens kyrkliga centrum under så lång tid först kunde överges och sedan, 150 år senare, åter börja användas för gravsättningar.

Det var helt enkelt en trevlig historisk plats att besöka och jag rekommenderar den varmt. Och skulle man, precis som jag, ha lite problem med att hitta dit kan man tydligen alltid försöka fånga en kyrkoherde efter gudstjänsten.