Kyrkoruiner.se

Lanna kyrkplats ligger mellan Vara och Skara i Västergötland. Några ursprungliga murar efter kyrkan finns inte längre synliga ovan jord, men platsen där kyrkan stod har markerats med stenar så att man fortfarande tydligt kan se dess läge och ungefärliga form.

Lanna var under medeltiden en egen socken och hade sin egen kyrka. Exakt när kyrkan uppfördes verkar inte vara känt, men den hade medeltida ursprung och hörde till de många små sockenkyrkor som en gång låg tätt i det västgötska landskapet. Med tiden förlorade Lanna sin ställning som egen socken och kom att införlivas med Saleby.

När själva kyrkan slutade användas och revs är inte helt klarlagt. Det finns uppgifter om att den kan ha förstörts eller skadats i samband med danskarnas härjningar i Västergötland, men jag har inte hittat tillräckligt säkra belägg för att slå fast att det verkligen var så. Kyrkan verkar i vilket fall som helst ha försvunnit under eller omkring 1500-talet och återuppbyggdes aldrig.

Efter att kyrkan hade övergivits fick platsen långsamt förfalla. Murarna bröts så småningom ner och sten försvann från platsen, men kyrkoruinen var inte omedelbart borta. Ännu under 1800-talet fanns uppgifter om synliga lämningar efter den gamla kyrkan. Idag återstår däremot inga ursprungliga murar ovan mark.

Den stensättning som nu visar kyrkans läge ska därför inte misstas för själva kyrkoruinen. Stenarna har lagts ut i modern tid för att markera var byggnaden en gång stod. Det gör ändå stor skillnad när man besöker platsen. Istället för att bara stå på en gräsyta och försöka föreställa sig var kyrkan kan ha legat får man en tydlig bild av dess placering på den gamla kyrkogården.

När jag besökte Lanna hade jag dessutom turen att träffa en trevlig äldre man som ägde markerna runt kyrkogården. Han hade mycket att berätta om platsen och om hur den fortfarande tas om hand. Sådana möten uppskattar jag väldigt mycket, eftersom lokal kunskap ofta kan berätta sådant om en gammal kyrkplats som är svårt eller ibland omöjligt att hitta i vanliga historiska källor.

Bland annat berättade han att det varje vår ordnas en sammankomst där gräset på den gamla kyrkplatsen slås med lie. Det är ett fint sätt att både vårda platsen och hålla det gamla kulturlandskapet öppet. Istället för att kyrkogården långsamt växer igen fortsätter människor alltså att samlas och gemensamt ta hand om den.

Ännu tydligare blir kontinuiteten vid midsommar, då det enligt mannen varje år hålls gudstjänst på den gamla kyrkogården. Trots att själva kyrkan varit borta i flera hundra år används platsen alltså fortfarande för gudstjänst. Kyrkobyggnaden har försvunnit, men kyrkplatsen har inte helt förlorat sin gamla funktion.

Lanna är därför en av de kyrkplatser där det egentligen inte finns särskilt mycket att se i form av gamla murar eller ruiner, men där historien och platsens fortsatta användning ändå gör besöket intressant. Den markerade kyrkogrunden visar var den medeltida kyrkan en gång stod och den gamla kyrkogården fortsätter att vårdas av människor i trakten.

För mig gjorde dessutom mötet med markägaren besöket betydligt mer minnesvärt. Utan samtalet med honom hade jag sett kyrkplatsen och den markerade grunden, tagit mina bilder och åkt vidare. Istället fick jag veta att människor fortfarande samlas här både för att slå gräset på gammalt vis och för att fira gudstjänst. Efter flera hundra år utan någon kyrkobyggnad lever Lanna kyrkplats alltså fortfarande vidare på sitt eget sätt.