Kyrkoruiner.se

Inte så långt från Götene i Västergötland ligger Bjurums kyrkoruin. På nätet kallas den oftast Lilla Bjurums kyrkoruin medan skylten vid själva ruinen bara säger Bjurum. Den är lätt att hitta eftersom den ligger endast omkring 50 meter från vägen.

Kyrkan byggdes under medeltiden, troligen på 1100-talet, och var en mycket liten sockenkyrka. Den bestod av ett rektangulärt långhus med ett betydligt mindre kor i öster. Precis som flera andra tidigmedeltida kyrkor i den här delen av Västergötland var det alltså ingen stor byggnad, utan en liten kyrka avsedd för människorna som bodde i närområdet.

Ruinen är idag väldigt välbevarad med grundmurar som på sina ställen är omkring en meter höga. Det är därför lätt att se kyrkans plan och föreställa sig hur liten själva kyrkan måste ha varit. Det är dock inte en ruin som har stått synlig på det här sättet hela tiden. Fram till 1964 låg lämningarna gömda under en jordkulle omgiven av skog. Det året grävdes ruinen fram, undersöktes och konserverades. Murarna täcktes därefter med torv för att skydda dem.

Något som är speciellt med Bjurum är den lilla nischen med trappa som finns i muren mellan långhuset och koret. Det är en så kallad ambo, en föregångare till den predikstol som långt senare blev vanlig i kyrkorna. Prästen kunde gå upp i öppningen i muren och därifrån tala ut mot människorna i långhuset. Liknande medeltida ambon finns bevarade på andra håll i trakten, bland annat i Husaby kyrka.

Ambon finns med bland mina bilder i albumet nedan och är en detalj som är lätt att missa om man inte vet vad man tittar på. Jag tycker sådana detaljer gör ruiner betydligt mer intressanta eftersom det blir lättare att föreställa sig hur kyrkan faktiskt användes när den fortfarande stod kvar.

Även altaret och dopfuntens fot är väl bevarade. Längs långhusets väggar finns dessutom väggfasta bänkar av sten. Där satt alltså människor under gudstjänsterna för många hundra år sedan. Tillsammans med ambon, altaret och dopfuntsfundamentet gör stenbänkarna att ovanligt mycket av själva kyrkorummet fortfarande går att förstå trots att endast de nedre delarna av murarna finns kvar.

Kyrkan övergavs under 1500-talet när Bjurums socken slogs samman med Vättlösa. Därefter förföll kyrkan och så småningom försvann den nästan helt ur landskapet. Det är ganska fascinerande att tänka på att ruinen som idag är så tydlig låg dold under marken ända fram till 1960-talet.

Några hundra meter från kyrkoruinen ligger Torstens källa och till den hör en betydligt äldre sägen. Enligt berättelsen levde den helige Torsten här under 1100-talet och arbetade som kristen dräng hos en hednisk husbonde. Husbonden ska ha låtit döda Torsten och på platsen där han dödades sprang en källa fram. Där ska senare ett kapell ha byggts och människor vallfärdade under lång tid till källan, bland annat för att söka bot för sjuka djur. Enligt traditionen byggdes därefter Bjurums kyrka och helgades åt Torsten. Det är naturligtvis en sägen och inte något vi kan betrakta som säker historia, men berättelsen har länge varit förknippad med platsen.

Det gick inte att hitta några synliga rester efter gravar, vare sig ute på kyrkogården eller inne i kyrkoruinen. Kyrkogårdens ursprungliga utsträckning var inte heller särskilt tydlig när jag besökte platsen. På några enstaka ställen gick det att ana var området hade gått, men i övrigt är det framför allt själva kyrkoruinen som idag berättar att detta en gång var en kyrkplats.

Bjurum är en liten ruin men innehåller ovanligt många detaljer som gör det möjligt att försöka föreställa sig kyrkan när den fortfarande användes. Man kan se var altaret stod, var dopfunten fanns, följa stenbänkarna längs väggarna och framför allt se den ovanliga ambon där prästen kunde tala till församlingen. För mig är det ofta just sådana detaljer som gör en kyrkoruin intressantare än dess storlek.

Att ruinen dessutom låg helt dold under en jordkulle fram till 1964 gör platsen ännu mer fascinerande. Hade den aldrig grävts fram hade man idag kunnat passera alldeles intill utan att ana hur mycket av den gamla kyrkan som faktiskt fanns kvar under marken.