Kyrkoruiner.se

Härlunda kyrkoruin ligger några kilometer söder om Skara i Västergötland och hör historiskt nära samman med Bjärka kyrkoruin som ligger några kilometer därifrån. Båda var medeltida sockenkyrkor och båda revs 1781 när Bjärka och Härlunda istället fick en gemensam kyrka, dagens Bjärklunda kyrka.

Härlunda gamla kyrka var en liten medeltida stenkyrka. Precis som Bjärka kyrka hade den sitt ursprung i 1100-talet. Kyrkan förändrades och byggdes om under århundradena och hade bland annat en sakristia på den norra sidan. Det är idag just sakristian som är en av de delar av kyrkogrunden som är lättast att urskilja.

År 1781 bestämde sig Bjärka och Härlunda för att ersätta sina båda gamla kyrkor med en gemensam kyrka placerad mellan socknarna. De gamla kyrkorna revs och användbart byggnadsmaterial togs till vara och återanvändes när den nya kyrkan byggdes. Den gemensamma kyrkan fick några år senare namnet Bjärklunda.

Även inventarier från de båda gamla kyrkorna flyttades dit och det finns därför fortfarande tydliga kopplingar mellan de tre kyrkplatserna. Härlundas medeltida dopfunt står idag i koret i Bjärklunda kyrka medan dopfunten från Bjärka står i vapenhuset. Även de båda gamla kyrkornas altartavlor finns bevarade i Bjärklunda kyrka.

Två gamla gravhällar av kalksten från Härlunda kyrka finns dessutom bevarade på Bjärklunda kyrkas västgavel. De har sannolikt ursprungligen legat över upphöjda gravmonument inne i den gamla kyrkan eller ute på kyrkogården.

Härlunda kyrkoruin har också blivit ordentligt undersökt i modern tid. Vid en arkeologisk undersökning 2005–2007 frilades kyrkans grundmurar helt. Tyvärr täcktes stora delar av dem över igen när undersökningen var avslutad. Det tycker jag är lite synd eftersom det hade varit väldigt intressant att få se hela kyrkans plan så tydligt som arkeologerna gjorde.

Trots detta går det fortfarande att se stora delar av grundmurarna och allra tydligast tycker jag att sakristian framträder. På andra ställen får man titta lite noggrannare för att följa murarna och försöka föreställa sig hur kyrkan en gång såg ut. Efter att ha sett bilder från utgrävningen vet man samtidigt att betydligt mer av kyrkan faktiskt finns kvar alldeles under markytan.

Hela kyrkogårdsmuren finns fortfarande kvar och gör att den gamla kyrkplatsen känns väldigt tydligt avgränsad. På kyrkogården finns även ett mindre antal gravar kvar och några av gravstenarna har med tiden vält. Även om kyrkan försvann för mer än 200 år sedan är det därför fortfarande lätt att förstå att detta varit en begravningsplats.

Det blir också en intressant kontrast mot Bjärka kyrkoruin. De båda kyrkorna fick samma slut 1781 och ersattes av samma nya kyrka, men idag upplever man de gamla kyrkplatserna på ganska olika sätt. Bjärka var vid mitt besök nästan extremt överväxt med gravhällar gömda bland gräs och snår, medan Härlunda har en betydligt tydligare kyrkogårdsmur och bara ett mindre antal synliga gravar.

För att komma till Härlunda kyrkoruin fick jag parkera på privat mark och sedan gå några hundra meter genom en stor beteshage. De boende jag träffade var trevliga och tillmötesgående och promenaden ut till kyrkplatsen var absolut värd besväret.

Jag kan däremot rekommendera att göra besöket under sommarhalvåret alternativt under vinter med minusgrader. Jag var här mitt i blöta vintern och beteshagen var då rejält sank. Det fanns visserligen spångar på delar av vägen, men de räckte inte riktigt för att rädda mig. När jag kom tillbaka till bilen var jag fullständigt genomblöt om fötterna.

Härlunda var en trevlig kyrkoruin att besöka och vetskapen om att betydligt mer av kyrkogrunden finns bevarad under marken gör platsen extra intressant. Samtidigt önskar jag att man hade lämnat mer av de framgrävda murarna synliga efter undersökningen. Det är lite frustrerande att veta att resterna finns precis där under fötterna men att man bara får se delar av dem.

Besöker man både Härlunda och Bjärka och därefter Bjärklunda kyrka får man egentligen tre delar av samma historia. Först de två små medeltida sockenkyrkorna som tjänade varsin bygd under flera hundra år, sedan beslutet att riva dem 1781 och slutligen den gemensamma kyrkan där delar och inventarier från de båda gamla kyrkorna fortfarande finns kvar. Därför tycker jag nästan att Härlunda och Bjärka bör besökas tillsammans.