Kyrkoruiner.se

Ullene kyrkoruin ligger strax väster om Falköping i Västergötland, på toppen av en stor och ganska brant kulle mitt i Ullene kyrkby. Kyrkogården är nästan rund och omges av en gammal stenmur. Från vägen leder en brant trappa av stenhällar upp till ruinen. Det är en mycket trevlig och lite annorlunda kyrkplats att besöka, inte minst på grund av det höga läget och den tydliga formen på den gamla medeltidskyrkan.

Kullen som kyrkan står på har ibland beskrivits som en möjlig avplanad storhög, alltså en ovanligt stor gravhög från järnåldern. Det skulle i så fall innebära att kyrkan uppfördes på en plats som redan hade haft betydelse långt före kristendomens införande. Några säkra arkeologiska belägg för att kullen verkligen är en gravhög har jag däremot inte hittat. Riksantikvarieämbetets fornminnesbeskrivning kallar den en moränhöjd, och det är därför klokt att betrakta teorin om storhögen som just en möjlighet.

Den gamla kyrkan uppfördes troligen omkring år 1200 i romansk stil. Den hade den klassiska utformningen med ett rektangulärt långhus och ett mindre, rakslutet kor i öster. Långhusets invändiga mått var ungefär 8,5 gånger 6,5 meter och korets omkring 4,5 gånger 3,5 meter. Kyrkan byggdes av sandsten och gråsten och hade ursprungligen putsade murar. På södra sidan fanns ett vapenhus som sannolikt tillkom senare än själva kyrkan. Någon sakristia verkar däremot inte ha funnits.

Under medeltiden fanns ytterligare en kyrka i området, i Åsaka några kilometer söder om Ullene. Det är möjligt att Ullene och Åsaka ursprungligen var två skilda socknar som senare förenades. På 1400-talet förekommer nämligen namnet Åsaka-Ullene socken i de historiska källorna. Den äldre kyrkan i Åsaka övergavs så småningom, medan kyrkan i Ullene fortsatte att användas under flera hundra år. Även efter att Åsaka kyrka försvunnit fanns alltså två gamla kyrkplatser kvar inom ett ganska litet område.

Under 1800-talet hade Ullene gamla kyrka blivit alltmer förfallen. Redan 1837 började församlingen diskutera behovet av en ny kyrkobyggnad, men ekonomin var dålig. År 1839 undersökte en murare vid namn Dahlberg kyrkan och bedömde att den var i så dåligt skick att omfattande reparationer inte skulle räcka. Församlingen sökte därför ekonomiskt stöd för att kunna bygga nytt. År 1842 godkändes ritningarna och 1847 stod den nya kyrkan färdig ungefär hundra meter norr om den gamla. Den medeltida kyrkan revs samma år.

Efter rivningen växte den gamla kyrkplatsen så småningom igen och resterna av byggnaden blev allt svårare att urskilja. Under slutet av 1960-talet genomfördes därför en arkeologisk undersökning och konservering av ruinen. Då frilades murarna och man hittade bland annat ett stort antal medeltida mynt. Flera av mynten var från 1100- och 1200-talen, vilket visar att kyrkplatsen har en mycket lång historia. Vid undersökningen påträffades även spår efter begravningar inne i kyrkan. Tack vare arbetet kan man idag tydligt se hur den lilla kyrkan en gång var utformad.

Den gamla kyrkogården är ungefär 50 meter i diameter och ligger som en rund inhägnad på kullens topp. Trots att kyrkan användes under så många århundraden finns det väldigt få synliga gravvårdar kvar. Jag kunde bara se en liten gravhäll på kyrkogården. Det gjorde mig egentligen inte så mycket, eftersom själva ruinen är så pass välbevarad och intressant. De låga men tydliga murarna visar fortfarande den klassiska medeltida planlösningen med långhus och smalare kor, vilket är precis den typ av kyrkoruin jag tycker om att besöka.

Jag tyckte mycket om Ullene kyrkoruin. Det är något speciellt med att ta sig uppför den branta stentrappan och sedan stå på den lilla kyrkogården högt ovanför omgivningen. Ruinen är inte särskilt stor, men den har en tydlig och välbevarad form som gör det lätt att föreställa sig kyrkan som en gång stod här.