Kyrkoruiner.se

Södra Härene kyrkoruin ligger i Vårgårda kommun i Västergötland, alldeles intill ån Nossan. Det här är utan tvekan en av de kyrkoruiner som har gett mig den starkaste upplevelsen och väckt mest känslor. Trots att kyrkan brann ner så sent som 1905 känns platsen mycket gammal, och de höga stenväggarna gör att man fortfarande kan uppleva något av den kyrka som en gång stod här.

Den första kända kyrkan på platsen uppfördes troligen under 1200-talet. Enligt en gammal sägen skulle kyrkan egentligen ha byggts vid Stora Lund på andra sidan Nossan, men virket som kördes dit under dagarna flyttades på nätterna till kullen där ruinen nu ligger. Man trodde att de döda på gravfältet vid Stora Lund inte ville bli störda och därför flyttade byggmaterialet. Till slut ska man ha gett upp och byggt kyrkan där virket ständigt hamnade. Det är förstås en sägen, men den säger något om hur människor förr försökte förklara varför en kyrka hamnade på en viss plats.

År 1612, under Kalmarkriget, plundrades och brändes kyrkan av danska soldater under Kristian IV:s krigståg genom Västergötland. Efter freden i Knäred 1613 återuppfördes kyrkan på samma plats, denna gång större än tidigare. Den nya kyrkan hade omkring 220 sittplatser och bänkarna var fördelade mellan gårdarna i socknen. Familjen på Ribbingsbergs säteri hade särskilda platser, medan män och kvinnor satt på var sin sida av kyrkan. Under 1700- och 1800-talen förändrades byggnaden ytterligare och fick bland annat klocktorn och sakristia.

Den 26 juni 1905 slog blixten ner i kyrkan och en våldsam brand bröt ut. Taket och inredningen förstördes, men de kraftiga granitmurarna stod kvar. Kyrksilvret klarade sig eftersom det förvarades hemma hos en kyrkvärd, och även den gamla kyrkdörren och en kristallkrona kunde räddas. Föremålen finns idag i den nya Södra Härene kyrka, som stod färdig 1910. Den gamla kyrkan återuppbyggdes alltså inte en andra gång, utan fick stå kvar som ruin.

Det som gör Södra Härene så speciell är hur mycket av kyrkan som fortfarande finns kvar. I stort sett hela långhusets väggar står kvar i full höjd och det är egentligen bara taket som saknas. Vapenhuset är däremot borta så när som på grundmurarna, som bara når några decimeter över marken. Sakristian står fortfarande under tak och verkade vid mitt besök användas som förråd för bland annat friluftsgudstjänster. I den bakre delen av långhuset stod också en gammal dopfunt.

Den stora kyrkogården omges av en stenmur och här finns många gamla gravar, men också några som fortfarande verkar skötas om. En av de mest intressanta detaljerna är den stora stigluckan, som inte vetter mot någon väg utan ner mot Nossan. Förr var vattennivån i ån högre och enligt lokal tradition kom många kyrkobesökare hit med båt. På kyrkogårdens motsatta sida finns ytterligare en portöppning, men där saknas grinden. Alldeles intill stigluckan står också en liten gammal träbyggnad av kraftiga ekbräder, som har använts som både bårhus och redskapsbod. Hur gammal byggnaden är har jag däremot inte lyckats få klarhet i.

Det regnade när jag besökte Södra Härene kyrkoruin, men det gjorde faktiskt ingenting. Jag fick en väldigt stark känsla av både vördnad och lugn när jag gick omkring innanför de gamla murarna. Till slut satte jag mig i en av fönsteröppningarna och blev sittande där en lång stund, medan regnet föll över kyrkogården. Jag gjorde egentligen ingenting annat än att ta in stämningen och fundera över alla människor som hade besökt kyrkan genom århundradena. Det är svårt att förklara sådana upplevelser, men det var en av de stunder då jag verkligen kände varför jag tycker så mycket om att besöka gamla kyrkoruiner.

Södra Härene kyrkoruin är en plats som jag verkligen rekommenderar att besöka. De höga murarna, den stora kyrkogården, stigluckan mot Nossan och den dramatiska historien gör den intressant redan i sig. Men för mig blev det något mer än så. Det var en plats där jag kunde sitta alldeles stilla och känna historiens närvaro på ett sätt som inte händer vid varje ruin. Jag kommer att minnas den där regniga stunden i fönsteröppningen länge.