Kyrkoruiner.se

Leaby kyrkplats ligger i Leaby by sydost om Falköping i Västergötland, bara några kilometer från Saleby kyrkoruin. När jag först försökte hitta information om platsen lyckades jag nästan inte hitta någonting alls om kyrkan. Efter lite djupare efterforskningar visade det sig däremot att det faktiskt finns en del intressanta uppgifter bevarade.

Leaby var under medeltiden en egen kyrksocken med en egen kyrka. När kyrkan byggdes är fortfarande oklart och jag har inte hittat några säkra uppgifter om hur gammal den var. Inte heller verkar det finnas några bevarade uppgifter om vilket helgon kyrkan kan ha varit helgad åt eller om den hade något annat namn än Leaby kyrka.

Under 1500-talet upphörde Leaby att vara en egen socken och införlivades med Karleby. Enligt uppgifter från Karleby hembygdsförening skedde detta omkring mitten av 1500-talet. När socknen försvann förlorade även kyrkan sin funktion och fick därefter förfalla.

En äldre beskrivning av Karleby socken berättar att det fortfarande fanns tydliga lämningar efter Leaby kyrka. Kyrkan låg vid Källegården i Leaby och utifrån de då synliga lämningarna uppskattades den ha varit omkring 28 alnar lång och 20 alnar bred, vilket motsvarar ungefär 17 x 12 meter. Den beskrevs därför som en av de större av traktens gamla kyrkor.

Samma äldre källa berättar också att man vid grävningar på kyrkogården hade hittat både människoben och stora mängder spik. Det ger åtminstone ytterligare en liten pusselbit till en kyrkplats där nästan alla andra spår sedan länge har försvunnit.

Det finns också en lokal uppgift om att sten från den övergivna kyrkan senare användes till ett dammbygge vid Orreholmen. Hur säkert detta går att belägga är svårt att säga, men det skulle kunna vara en förklaring till varför så lite av kyrkan finns kvar på platsen idag. Återanvändning av sten från övergivna byggnader var knappast ovanligt och när kyrkan väl hade förlorat sin funktion fanns det inte mycket som hindrade att användbart byggnadsmaterial hämtades därifrån.

Leaby fortsatte dessutom att vara en betydelsefull plats långt efter att kyrkan hade försvunnit. Här fanns ett viktigt vägskäl och senare även gästgiveri och tingshus. Leaby användes under lång tid som tingsplats i Vartofta härad. Den lilla byn som idag kan kännas ganska anonym har alltså haft en betydligt viktigare roll i trakten än vad man kanske först föreställer sig.

Idag är det däremot svårt att föreställa sig att det en gång stod en kyrka här. För att komma till kyrkplatsen behöver man gå över privat mark och när man väl kommer fram finns det mycket lite kvar att se. Några stenar markerar platsen där kyrkan låg och i området finns även delar av en kraftigare stensättning som jag uppfattade som rester efter den gamla kyrkogårdens begränsning.

Det är viktigt att skilja mellan de stenar som idag markerar kyrkans plats och verkliga lämningar efter själva kyrkan. Utan en arkeologisk undersökning eller tydlig dokumentation går det inte att avgöra vilka enskilda stenar som verkligen har ingått i kyrkan eller kyrkogårdsmuren. Det säkra är att kyrkan har stått här och att äldre beskrivningar visar att betydligt mer av lämningarna en gång var synliga än vad som är fallet idag.

För min egen del finns det en särskild fascination även i sådana här platser där nästan ingenting längre finns kvar. Att stå på en gräsbevuxen plats och veta att människor under medeltiden kom hit till sin sockenkyrka, begravde sina anhöriga på kyrkogården och hade platsen som en självklar del av sina liv sätter ändå igång fantasin.

Samtidigt måste jag erkänna att det blir betydligt roligare när det faktiskt går att hitta lite information. I Leabys fall visade det sig lyckligtvis att kyrkan inte var riktigt så bortglömd som jag först trodde. Bakom de få stenarna som finns kvar idag döljer sig historien om en egen medeltida socken, en försvunnen kyrka och en by som senare blev både tingsplats och viktig vägknut.